Återhämtning i Turkiet

Vila Efter att ha gått in i väggen redan som 21-åring, har jag lärt mig vad återhämtning betyder både för kroppen och själen.

En dag hösten 2003 kunde jag knappt kliva upp ur sängen. Jag ringde hemtill mina föräldrar och både skällde och grät till dem. Inget jag gjorde orkade jag göra till 100% och det var frustrerande för mig. Det stora gråa moln som hela tiden cirkulerade ovanför mig blev bara större och större.
Det tydligaste tecknet på att något var fel, var att inte ens innebandyn var rolig längre. Jag var helt enkelt tvungen att plocka bort och sortera bland mina ideela uppdrag, arbete och studier.

Efter denna läxa har jag lärt mig att lyssna på mina sinnen och min kropp.
I mitt roliga arbete har omedvetet blivit en expert på att samla på mig övertid och det innebär är att jag MÅSTE lyssna på min kropp och tillåta mig ta ledigt lite då o då. Och jag behöver ofta flera dagar för att helt koppla av.

Därför så tog jag ut en hel vecka kompledigt maj 2007 och åkte till Turkiet med en av mina bästa vänner. Det tog nästan två dar för mig innan jag kunde lägga planerings-manin på hyllan och helt slappna av.
Jag är stolt över att vara en arbetsmyra, men jag är även stolt över mig själv att jag inte låter mitt jobb styra mitt sinnestillstånd i samma grad som det gjorde tidigare. Man kan fortfarande vara engagerad trots att man lyssnar på sin egen kropp och att man tillåter sig själv att ha sin återhämtning och att man därför kan hålla sitt engagemang på topp under en längre period.

Oftast brakar mer i takt med att man själv brakar helt än om man tillåter sig sig själv att pausa ifrån sitt arbete.