Akut omhändertagande

Skador I en akut skada på en match eller en träning så kan rätt omhändertagande vara A och O för hur lång rehabiliterinigsperiod personen får.

De flesta akuta idrottsskador utgörs av brist­ningar i muskler, senor och ledband. I sam­band med skadan slits de små blodkärlen i området sönder, och det uppstår en blödning som leder till svullnad och ökat tryck i vävna­den. Det leder i sin tur till både ökad smärta och försämrad läkning.
SKADA ➙ BLÖDNING ➙ SVULLNAD ➙ ÖKAT TRYCK ➙ SMÄRTA, SÄMRE LÄKNING
Det viktigaste är att så fort som möjligt stoppa blödningen!

1) Kompression OBS viktigast av allt!
Att anlägga tryckförband är den enda möjligheten att stoppa och förhindra fortsatt blödning! Bandaget ger ett mottryck mot blödningen och åtföljande svullnad, och ska anläggas omedelbart. Varje minut är viktig, och det gäller att snabbt ta av skor, kläder, tejp etc som är i vägen. Det bästa är att använda en elastisk binda typ Dauerbinda, och linda denna på gränsen till för hårt. Känns det skadade området helt avdomnat får man lätta litet på kompressionen efter hand. Tryckförbandet ska sitta på utan avbrott de två första dygnen, sedan är risken för ytterligare blödning liten.

2) Kyla
Nedkylning medför i första hand smärtstillning, men bidrar även till att blodkärlen drar ihop sig och mindre blod kommer till det skadade området. En förutsättning är att kylan går på djupet och därför krävs kontinuerlig kylning de första timmarna med byte av kylaggregat var 30-40 minut.
Efter fem-sex timmar kan kylbehandling ske varannan timme, 30-40 minuter åt gången det första dygnet i smärtlindrande syfte.
Kylaggregaten kan vara engångs eller återanvändningsbara, och lindas in med den elastiska bindan. Man kan även använda krossad is i en påse. Varken kylpåsar eller is får ligga an direkt emot huden på grund av risken för köldskador. Kontrollera huden mellan bytena.

3) Högläge
Genom att hålla den skadade kroppsdelen ovanför hjärtplanet sänks blodtrycket och genomblödningen, och svullnaden minskar. Ju högre desto bättre.

4) Vila
Det skadade området ska inte belastas första 1-2 dygnen. Sedan beror det på skadans natur och svårighetsgrad hur länge man bör avlasta. Vilan i sig ger lägre puls och blodtryck, och därmed mindre svullnad.
Diagnos I det akuta skedet försöker man få en snabb uppfattning om skadeförloppet och hur svår skadan är. Misstänker man benbrott eller allvarlig skada på senor, muskler eller ledband bör man uppsöka läkare så fort de akuta åtgärderna är utförda. Likaså om man är osäker på diagnosen eller behandlingen.
Om det efter ett par dagars behandling i hemmet av en mjukdelsskada fortsätter att göra oproportionerligt ont och vara svårt att mobilisera bör man söka läkare för vidare diagnos och ev röntgenundersökning.

Lycka till med omhändertagandet så får vi hoppas på få skador!

Slutsignal..

Innebandy El Capitano skriver med tårar i ögonen
Vilken säsong! Jag och mina kollegor kände redan i början av uttagningen att detta kommer bli ett härligt år med Distriktlaget.
Det var inte den lättaste uppgiften att ta ut truppen för Alla tjejer var så duktiga och vi kände att vi behövde bestämma oss viken typ av lag vi ville ha. Utefter de premisserna så togs 23 tjejer ut till SM-truppen, 2 st 94-or, 6 st 93-or och resten 92-or. Det känns bra som kapten att veta att vi har en vis överlappning gällande åldrar så att man förhoppningsvis nästa år kan ta med rutinerade spelare till SM. Detta år så lyckades vi även med bedriften att verkligen bygga ett lag med riktigt härlig lagkänsla- Viket team!

Så då stundade SM och jag och mina nerver var ganska lugna hela resan upp till Västerås samt under torsdagskvällen, men timmen före signal för matchstart mot Värmland, började adrenalinet flöda hos mig. Jösses jag var nervös, okoncentrerad, ja allt man inte vill förmedla till tjejerna. Jag och Jonas stöttade varandra i dessa tider, Palle var nog den lugnaste av oss coacher.
När startsignalen ljöd så taggade vi till och det såg riktigt bra ut offensivt, vårt spel att jaga högt och tight fungerade faktiskt. Stundtals rullade vi boll otroligt stiligt. Tyvärr så låg vi inte lika tight i defensiv zon samtidigt som vi inte lyckas få till avslut uppåt. Förlust mot Värmland med 3-1. Vi är ändå hyfsat nöjda med en sådan start.

Dagen fortsatte och vi mötte Bohuslän-Dals. Återigen en matchbild som känns bra offensivt med hela laget och vi leder i tredje perioden med 4-2 då även 2 straffar är lagda av Kousmanen. Hela laget följer med uppåt i offensiv zon och vi rullar boll fint och får till en del avslut. Tyvärr så tappar vi återigen med hela laget i deffensiv zon, då vi inte kliver på deras anfall i tid och när slutsignalen tjuter så står det 4-4 på tavlan. En ganska sur förlust för oss coacher. Men vi börjar tagga om ganska snabbt inför lördagens matcher. I tabellen ser det så ut att om vi vinner de två kommande matcherna så går vi vidare.

På lördagen så ringde min klocka 5.40, inte så tidigt för mig, men lite orolig var jag att tjejerna skulle vara sega vid denna Arla morgonstund. Men en härlig stämmning ljuder under frukosten. Tjejerna är taggade- Härligt!!
Vi kliver in på planen och gör en bra match både defensivt och offensivt, ett
lag- samarbete. 5-1 till Östergötland blir slutresultaten och Östergötland F15 har tagit sin första seger i SM. En Kapten som fick tårar i ögonen när tjejerna hurrade.

Men det är inte slut där, nya mål i sikte och vi vill till Kvartsfinal.
Vi möter Västernorrland i sista matchen och den måste vi som sagt vinna, tyvärr börjar matchen ganska snabbt med 2 mål i vår kasse, inte någon skön start. Men vi ger publiken en lite bättre match och taggar till, tyvärr utan större resultat. När vi kliver in i tredje perioden står det 5-0 på tavlan. Vi vill inte sluta på noll. Sista perioden ger tjejerna Västernorrland ett krig. Vi vill ha boll och vi vill inte ge oss- underbart att se. Vi vinner sista perioden med 1-2, så slutresultaten blir 6-2 till Västernorrland.
Nu var det över, men en stolt kapten brister i rejäla krokodiltårar inne i omklädningsrummet och vår med sig några tjejer. Bra jobbat tjejer!
Nu stundade godisregn och hejande på killarna som tog sig till kvartsfinal.

Tack till ALLA inblandade, Föräldrar, kollegor, förbundet, utan ert stöd hade inte detta gått.

Lotta Nordesjö
Kapten
Östgötalaget F15
07/08

Dags för SM

Innebandy För andra året så åker bussen mot Västerås och Distriktlags-SM, truppen är starkare iår och ledarstaben har utökats ifrån Lotta och Palle till även Jonas. I år satsar vi högt...

Redan tidigt i höstas såg vi att underlaget för årets F15-lag var stabilare och jämnare. Riktigt kul tänkte vi när vi tog ut den slutgiltiga truppen, visserligen inte ett enkelt jobb, eftersom många var så jämna, men otroligt spännande.

Idag så bär det av och första matchen är imorgon fredag. Kan man "fira" trettonhelgen" på bättre sätt än på ett SM.

Det är inte bara spelarkvaliten som är hög utan även lagkänslan, vilket härligt lag! Många goa skratt och interna skämt har rotat sig i laget. Vi är verkligen ETT lag!

Uppladdningen för SM har varit träningar ca. 1/vecka, träningsmatcher och träningsläger. Träningslägret avslutades med en match emot Södermanlands Distriktlag som vi vann. Returmatchen gick i mellandagarna och då blev det oavgjort. Vi får se om vi får ytterligare en returmatch på SM.

Jag återkommer efter helgen om info och resultat ifrån SM.

Håll tummarna!

/Coach Lotta

Östgötalaget

Innebandy Något som verkligen har varit jätteutvecklande för mig under säsongen 06/07 är att fått varit Förbundskapten för Östgötalaget F15.

Vilket härligt gäng det blev! 20 tjejer i ålder 13-15 år och 2 glada coacher i form av Lotta & Palle. Vi har under höstterminen haft uttagningar och sen när truppen blev satt så tränade vi 1 gr/vecka + några träningsmatcher och ett träningsläger med bl.a. karaoke. Östgötalaget F15 gjorde också sitt hittills bästa SM, kul att få vara med om det. Vi var det enda laget som snodde poäng ifrån de som tog hem SM-guldet. Bra jobbat tjejer!

Serieavslut

Innebandy Nu börjar det dra ihop sig för serieavslut och jag tycker verkligen att vi ska vara nöjda med vår insats iår. Vi hamnade på tredje plats i tabellen.
Vårt läge i tabellen har under säsongens gång legat på en stabil tredje plats bakom KFUM Norrköping och Bergs IK. De två topplagen + KFUM Linköping anser jag har visat en bra mycket högre standard på spelet än de resterande lagen. Det har varit rolig innebandy att se på både ifrån läktarhåll och coachplats. Det härligaste ögonblicket var nog när vi slog de dåvarande serieledarna KFUM Norrköping på hemmaplan. Det är alltid intressant att möta KFUM Norrköping, vårt systerskap bygger på en viss hatkärlek och man krigar alltid in i det sista för att vinna matcherna.

Innebandy

Innebandy Innebandy är för mig livets krydda. Jag har levt med som en bästa kompis i 15 år. Både som spelare och tränare. Nu även jobbar jag med det på halvtid. Tänk vilken tur man kan ha.

När jag rotade hemma i gamla fotoalbum så hittade jag ett kort på mig som 2-åring med en innebandyklubba i handen spelandes i gröngräset i Gagnef. Fast min organiserade karriär som innebandyspelare började som 10-åring i Missionskyrkans lokaler, två kvarter ifrån där jag bodde i Uppsala. Där lirade vi varje söndag med välta bänkar som sarg, redan då upptäckte jag min starka förmåga att driva längst sarg ifrån backposition. Och där har jag fastnat ALLA år på plan. Tänk er att ha 15 år på backposition. Jag tror att backpositionen passade mig mycket pga. mitt behov av kontroll. Ifrån den positionen ser man ju hela planen och kan förbereda sina beslut. Kan även ha berott på att jag som spelare alltid skjutit måsskitar som suttit på handbollsmålet bakom sargen istället för i innebandymålet. Så därför måste jag skjuta ifrån mittlinjen. :O) Efter att ha spelat mest turneringen och inget seriespel med vårt glada tjejgäng på missionskyrkan så valde jag att börja spela i Wattholma IBK. Där spelade jag i 3 säsonger och sen tog jag en paus på ett halvår, trodde jag ville satsa på friidrott. Fick då till hösten 98 förfrågan ifrån ett DJ/Dam -lag i Frötuna IBF om jag ville börja spela med de. Jag tackade ja, och det är nog det bästa jag har gjort. Vilket härligt gäng vi var där, visserligen enormt mkt träning pga dubbla lag men gud vad kul det var. Blev ganska tidigt kapten i båda serierna och där börjar min ledarbana. I Frötuna blev jag kvar under fyra säsonger och det föll faktiskt en o annan tår när jag lämnade de för studier i Falun 2002.

Mitt under min karriär i Frötuna så åkte jag en termin till Wien för att bl.a. spela i Wiens stadslag. Det var en utvecklande termin! Vi åkte bl.a över till Schweiz för att spela cup. Det sista jag var med om i Österrike var att vi var med i ÖM dvs. Österikes motsvarighet på SM. Det härligaste var att vi vann, så nu kan jag skrocka med till de framtida barnbarnen att farmor/mormor minsann är Österrikisk mästare i Innebandy.

När jag flyttade till Falun för att säkra min Innebandy-framtid genom studier på Idrottstränaprogrammet så höll jag fortfarande på med min rehabilitering efter min korsband/menisk skada i vänster knä. Men ganska snabbt så dök det upp en förfrågan ifrån Sundborns damlag. Så februari 2003 började jag träna med de. Det blev en tung säsong för mig, dels för att man inte hade spelat på 9 månader och sen ett helt nytt lag. Sen för första gången så hade jag inte en solklar backplats utan var verkligen tvungen att kämpa mig till en plats i A-truppen. En jobbig men jätte-nyttig period. Självförtroendet fick sig en rejäl stöt, men som sagt jag tror de tär nyttigt för alla spelare att gå igenom en sådan period. Det gör att man får ny syn på träning och konkurrens.

I Sundborn spelade jag bara i 2 säsonger innan jag valde att flytta söderut för att skriva C-uppsats och söka jobb. Linköping blev destinationen och på ren flax så hamnade jag i div. 3 laget KFUM Linköping. ett härligt ungt gäng. Vi var 4 st. som var över 20 år. Jag hittade min plats ganska snabbt och när den dåvarande kaptenen åkte utomlands så tog jag över bindeln. En härlig slut på säsongen 04/05 blev det och vi vann div. 3 och gick upp i div. 2.

Till säsongen 05/06 fick flera nya (äldre,över 20) spelare. Jag klev dessutom upp och blev spelande tränare och lämnade då självklart över kaptensbindeln. Våra nyförvärv hjälpte till och kvaliten på spelet höjdes och vi gjorde en toppen första säsong i div. 2

För min del slutade säsongen med att inse att jag nu gjort mina år som spelare. Återigen kraschade knät för tredje gången och då är man tvungen att ta ett moget beslut att kliva över sargen och enbart vara coach.

Det är där jag står nu, adrenalinpåflödet är nästan lika stort som när jag var spelare. Att vara tränare innebär en enorm utmaning.